Nordens citroner – del 1

Drömmen om ett citronträd

Citroner, apelsiner och andra citrusväxter är starkt förknippade med medelhavsregionen även om de har sitt ursprung i tropiska Asien. När jag tänker på de resor jag varit på runt medelhavet så har citrusträden nästintill varit obligatoriska i landskapsbilden, i trädgårdar och som gatuplatering. De klarar som regel några minusgrader, så de kan överleva en tillfällig köldknäpp i t ex Grekland eller Kalifornien. I Sverige däremot går det inte att ha dem ute på friland annat än i kruka på sommaren. Vad ska man då göra om man vill ha ett citrusliknandeträd i sin trädgård? Här kommer tips om inte mindre än fyra olika arter att testa! Först ut är Rosenkvitten i del 1 av “Nordens citroner”.

Rosenkvitten

De två arterna Rosenkvitten (Chaenomeles) och äkta kvitten (Cydonia) är nära släkt med varandra. De blandas lätt ihop inte bara på de lika namnen utan för att de också påminner om varandra utseendemässigt.

Liten rosenkvitten (Chaenomeles japonica), även kallad japansk kvitten, är en buske med ett krypande utseende som blir ca en meter och ganska utbredd. Det finns också en stor variant som heter stor rosenkvitten (Chaenomeles speciosa). Den blir upp till två meter med ett utbrett och buskigt växtsätt. Det finns också olika hybrider med olika färg på blomningen. Blomfärgerna finns i olika nyanser såsom mörkröd, klarröd, aprikos, rosa, ljusrosa och vit. Frukterna som enligt Wikipedia är ett bär, påminner lite om citrongula äpplen på utsidan. Kvittenfrukterna växer däremot ut från grenarna på ett annat sätt en äpplen, se bilden nedan.

Frukter från Chaenomeles speciosa

Stor rosenkvitten har något större frukter och blad. Rosenkvitten är härdig i zon 1-4 eventuellt även i zon 5. Vilken sort man ska välja är helt en smaksak och hur mycket plats man har. Man behöver tänka på att växten breder ut sig och har ett något spretigt växtsätt (som i viss mån motverkar citronutseendet). Jag hittade den här bilden när jag googlade växten, och av den att döma så är det kanske möjligt att spaljera upp dem eller i alla fall beskära dem något se bild nedan.

Stor rosenkvitten mot husvägg

Jag hittade den här artikeln i ett gammalt nr av Bonus nr 1-2002. Här finns en intervju med Kimmo Rumponen angående hans forskning kring rosenkvitten på SLU i Balsgård. Nedanstående bild, tagen av Kimmo Rumponen, visar delad rosenkvitten och de speciella kärnhusen som ser väldigt exotiska ut.

Rosenkvitten
Delade frukter visar ett mycket speciellt kärnhus

Än så långe har jag mest skrivit om utseendet hos växterna men inte så mycket om smaken och vad man kan använda frukterna (eller bären?) till. Rosenkvitten smakar naturligtvis inte som en citron men en sak har de två  gemensamt och de är att de är sura! Vad kan man då hitta på med sin kvittenskörd? Ett tips är att göra kvittengelé. På Sveriges pomoligiska sällskaps hemsida hittade jag detta recept, som i sin tur kommer från Henriksson K, Tranbärssylt och rönnbärsdricka från 1973.

Rosenkvittengelé

Ingredienser
1 kg rosenkvitten
4 dl vatten
samma mängd socker som saft
1 tsk citronsyra per liter saft

Gör så här:
1. Tvätta och klyv frukten
2. Koka frukten och sila den
3. Mät sylten och häll den i en gryta. Koka i 5 minuter
4. Rör ner socker, lite i taget
5. Låt koka sakta utan lock. Rör inte. Koktid 5-20 minuter, ta geléprov
6. Dra grytan från värmen och låt stå i några minuter
7. Skumma försiktigt
8. Tillsätt citronsyran
9. Ös upp i värmda burkar

Referenser

Bilder