Olivbonanza i Kristianstad

För två veckor sedan var jag i Kristianstad för att hälsa på mina föräldrar. Jag tittade då på de fina exemplar av Elaeagnus angustifolia som finns där, dvs smalbladig silverbuske – eller rysk oliv för att använda det mer beskrivande engelska namnet (se tidigare inlägg). Nu var i alla fall träden i sin prime time och jag blev helt lyrisk. Det verkade finnas två lite olika varianter, en med mer gulgröna frukter/bär och en med mer vitaktiga. Jag hade nog inte tänkt på nyansskillnaden om de två exemplaren inte stått precis bredvid varandra. Jag tycker verkligen mycket om denna art.

IMG_0477

IMG_0457

Jag tog några blad för att jämföra med det exemplaret som står hos mina föräldrar (det som är sterilt och inte får några frukter). Bladen på deras träd var betydligt rundare än dessa som står inne i Kristianstad.IMG_0493

Bilden ovan: Bladet längst till vänster tillhör den sterila varianten av smalbladig silverbuske/rysk oliv och det till höger huvudarten.

IMG_0488

Bilden ovan: Kunde inte låta bli att jämföra med ett riktigt olivblad, olea europaea (till vänster) och den ryska oliven (till höger). Formen är ganska lik, även om olea europaeas blad är styvare och spetsigare och eleagnus mjukare och lenare. Båda bladen har ljus baksida.

Den ryska oliven

Elaeagnus angustifolia heter egentligen smalbladig silverbuske på svenska (vilket inte låter lika spännande som det engelska namnet Russian Olive, dvs rysk oliv). Det är ett lövfällande träd med smala silvergröna blad. Växten härstammar från södra Ryssland och Kazakstan till Turkiet och Iran. Om man är ute efter ett träd som ska se ut som ett olivträd men som tål ett betydligt kärvare klimat är det här den rätta växten! Den ryska oliven (som jag envisas med att kalla den) sägs vara härdig till zon fem. Den trivs bäst i väldränerad jord som inte håller vatten under vinterhalvåret. Namnet smalbladig silverbuske kan anses vara missvisande då det faktiskt blir ett träd på flera meter. De exemplar jag har sett har, om de varit äldre, varit runt fyra meter. Det finns en variant som är steril men som verkar växa mycket fortare, tyvärr får den varken blommor eller frukter. Den fertila sorten växer långsammare och får på våren ljusa gula blommor och på hösten olivlika frukter. Frukterna ska dessutom vara ätliga.

Det man behöver tänka på är att trädet behöver ett visst utrymme och är det ett litet bollklippt olivträd man tänkt sig ska man nog välja ett alpvide på stam (Salix helvetica) istället, mer om detta i ett annat inlägg. Dock verkar den ryska oliven tåla beskäring mycket bra så om man håller efter den kan man forma den rätt mycket efter tycke och smak.

Om man jämför en rysk oliv med en “riktig”oliv, dvs olea europaea, så har de många likheter utseendemässigt: Båda får små ljusa blommor på våren (den ryska oliven får något gulare färg). De har liknande blad vad gäller färg och form. Den ryska oliven har något längre blad, som dessutom är mjukare då den inte är vintregrön. Växtsättet är väldigt likt, särskilt som man kan ge den ryska oliven lite hjälp på traven med sekatören…Och grädden på moset – den får ju för sjuttsingen “oliver” också! Det kan inte bli mycket bättre än så.

Bild på frukterna hos Elaeagnus angustifolia (Bildkälla: Klicka här)

IMGP8467

En jämförelsebild som jag tog på en oliv på Rhodos, rätt snarlik eller hur?

 

Referenser
http://en.wikipedia.org/wiki/Elaeagnus_angustifolia