Apotekarns trädgård

För en och en halv vecka sedan besökte vi Apotekarns trädgård i Simrishamn. Sist jag var här var för några år sedan och det har hänt mycket sedan dess. De två palmerna som tidigare stod framför huset verkar vara flyttade lika så pelargonerna som hängde på väggen. Det var däremot inte det som var den stora skillnaden utan mängden besökare och försäljningen av diverse trädgårdsprylar. Under vårt besök fick vi även syn på trädgårdens ägare bland alla krukor och trädgårdsgäster. Har man vägarna förbi Simrishamn och inte tycker att det är jobbigt med kommers kan jag rekommendera ett besök i Sveriges möjligtvis kändaste medelhavsträdgård i stadsmiljö. Man kan tycka vad man vill om stilen, men när det gäller Peter Englander så tycker jag verkligen att han förmedlar det viktigaste när det gäller trädgård och odling, nämligen glädje, i alla fall om man läser hans två första böcker.

Apotekarens 1
Prydlig buxbomsparterr ger den rätta italienska känslan…

FikonMaffiga fikon växte långsmed en skyddad vägg på innergården…

Apotekarens 2
Grön svalka bildar en skuggig oas en varm sommardag…

Apotekarens 3
Solseglet var hissat…
Vattendekoration
Dekorativ anläggning, denna dag utan vatten

 

Medelhavsväxter

När hösten kommer brukar jag fantisera om att befinna mig på varmare breddgrader. Då kan man tänka på att det faktiskt finns många arter man kan plantera hos oss som ger en riktig medelhavskänsla. Nedanför collaget har jag listat några av mina favoriter.

Medelhavscollage

Lista på växter som passar i en medelhavsinspirerad trädgård – träd och buskar

Klicka på det latinska namnet för att se en bild

AprikosPrunus armeniaca
AukubaAucuba japonica (zon I)
BrödgranAraucaria araucana (härdig till zon I-II)
Fikon – Ficus carica ‘Bornholm’
FrilandshibiskusHibiscus syriacus (finns i flera olika färger)
HjulträdTrochodendron aralioides
Lagerhägg – Prunus laurocerasus ‘Rotundifolia’
PalmbladsbambuSasa palmata eller Sasa kurilensis (inte typiskt medelhav kanske men eftersom det inte finns många palmlika växter som är härdiga i Sverige så får man ta vad man har. Rätt placerad kan det nog bli jättebra)
ParaplymagnoliaMagnolia tripetala (mycket storbladig magnolia)
Parkaralia (variegerad) - Aralia elata ‘variegata’
Persika – Prunus persica ‘frost’ (självfertil och härdigare än huvudarten)
RosenkvittenChaenomeles (flera sorter, citrongula frukter)
Rosor – gärna röda och cerisa eller andra klara färger
Smalbladigsliverbuske/Rysk oliv – Elaeagnus angustifolia (alternativt silverpäron – Pyrus salicifolia ‘Pendula’ eller alpvide – Salix helvetica)
Äkta kvittenCydonia oblonga (citrongula frukter)

Lista på klätterväxter

BlåregnWisteria sinensis
Klätterrosror - flera sorter, t ex Rosa ‘Maria Liesa
Kiwi - Actinidia deliciosa (härdig till zon II)
MinikiwiActinidia arguta flera sorter, krävs både en hon- och en hanplanta för frukt) härdigare än vanlig kiwi
TrumpetrankaCampsis radicans (rödblommig)
Vindruvor – flera olika sorter – T ex Vitis vinifera ‘Zilga’ (blå), Vitis vinifera ‘Sukribe’ (grön) båda är mycket härdiga (kan man inte ha vindruvor kan humle, humulus lupulus, vara ett alternativ)

Lista på perenner

Alpmartorn – Eryngium alpinum
Eryngium – Eryngium algavifolium (perenn med agavelikt utseende)
Fackelliljor – Kniphofia (flera olika sorter)
Kronärtskocka – Cynara cardunculus
Palmliljor – Yucca filamentosa, Yucca gloriosa ‘variegata’, Yucca glauca, Yucca flaccida ‘golden sword’
PampasgräsCortaderia selloana 180 till  250 cm högt! Fina fjäderlika blomax som sitter kvar över vintern
OpuntiaOpuntia humifusa (vinterhärdig kaktus)
Ormskägg - Ophiopogon planiscapus (från det stora till det lilla! Ett svart/mörkt purpurfärgat gräs som blir ca 10 cm högt.

Perenna kryddörter som passar extra bra i en medelhavsträdgård:

Vitlök/Ormlök – Allium sativum (En toppskottssättande variant av vitlök. Det finns sorter som kallas för Estnisk vitlök och Hammarlök)
Fransk dragon – Artemisia dracunculus
Kryddsalvia – Salvia officinalis
Kryddtimjan – Thymus vulgaris
Citrontimjan – Thymus citriodorus
Apelsintimjan – Thymus citriodorus ‘Fragrantissimus’
Anisisop – Agastache rupestrisApache Sunset’
Grekisk oregano – Origanum heracleoticum ´Hot and spicy´(förädlad variant)
Marockansk mynta – Mentha × villosa (min favoritmynta)
Lavendel – Lavandula angustifolia (prova att göra egen lavendelglass!)
Italiensk ruccola (även kallad sandsenap eller vild roccula) – Diplotaxis tenuifolia (blommar med rapsgula blommor som doftar honung)

Sen kan man ju alltid ha några fina pelargoner ute i krukor…På sommaren kan man också komplettera med tomater, chili, basilika och rosmarin.

 

Olivbonanza i Kristianstad

För två veckor sedan var jag i Kristianstad för att hälsa på mina föräldrar. Jag tittade då på de fina exemplar av Elaeagnus angustifolia som finns där, dvs smalbladig silverbuske – eller rysk oliv för att använda det mer beskrivande engelska namnet (se tidigare inlägg). Nu var i alla fall träden i sin prime time och jag blev helt lyrisk. Det verkade finnas två lite olika varianter, en med mer gulgröna frukter/bär och en med mer vitaktiga. Jag hade nog inte tänkt på nyansskillnaden om de två exemplaren inte stått precis bredvid varandra. Jag tycker verkligen mycket om denna art.

IMG_0477

IMG_0457

Jag tog några blad för att jämföra med det exemplaret som står hos mina föräldrar (det som är sterilt och inte får några frukter). Bladen på deras träd var betydligt rundare än dessa som står inne i Kristianstad.IMG_0493

Bilden ovan: Bladet längst till vänster tillhör den sterila varianten av smalbladig silverbuske/rysk oliv och det till höger huvudarten.

IMG_0488

Bilden ovan: Kunde inte låta bli att jämföra med ett riktigt olivblad, olea europaea (till vänster) och den ryska oliven (till höger). Formen är ganska lik, även om olea europaeas blad är styvare och spetsigare och eleagnus mjukare och lenare. Båda bladen har ljus baksida.

Nordens citroner – del 2

Quince

Är det en citron?

Nej det är äkta kvitten, Cydonia oblonga. Arten är i mitt tycke ännu mer likt ett citrusträd än rosenkvitten, även om jag tycker att båda arter är fina och odlingsvärda. Äkta kvitten härstammar från Turkiet och Iran. Det blir ett litet träd på upp till 5-8 meter i varmare klimat. Hos oss blir det mellan 3-7 meter högt. Det får ludna blad som krusar sig något i kanterna. Blommorna är vita alternativt ljusrosa. De flesta exemplar är självfertila så det räcker med att ha ett träd. Frukten som påminner om äpplen parade med citroner är först brun och luden och mognar sedan till att bli gula och släta. Enligt Odla.nu ska man skörda frukterna innan första frosten och sedan låta dem eftermogna inomhus. Trädet är härdigt i zon I-II men man kan ju alltid prova att ställa det i ett skyddat läge även i högre zoner.

I min trädgård har jag ett litet exemplar av en äkta kvitten som jag sått från en kärna får några år sedan. Vårt exemplar har inte blommat ännu, men det ska bli spännande att se den dag det kommer. Jag skulle gärna låta mitt träd växa upp mot en pergola, liknande bilden ovan. Tänk vad härligt att kunna sitta under ett prunkande träd med citrongula frukter!

Kvittenmarmelad

Äkta kvitten smakar väldigt surt och något beskt om man försöker äta frukterna som de är. De passar däremot alldeles utmärkt till att göra marmelad av! Det spanska ordet för kvitten är marmelo, vilket i sin tur kommer från latinets melimelum vilket betyder sött äpple. Marmelo har gett vårt ord marmelad så med andra ord är kvitten (nästan) synonymt med marmeladtillverkning.

Här är ett recept på kvittenmarmelad som ger ca 1 liter. Receptet kommer ursprungligen från allt om mat.

Ingredienser
800 g äkta kvittenfrukter (ungefär 4 st)
saften av en citron
3 msk vatten
6 dl syltsocker

Gör så här

1. Skala och kärna ur kvittenfrukterna och skär dem i tärningar. Lägg frukten i en kastrull och häll över citronsaft och vatten. Koka upp och låt sjuda utan lock ca 15 min.
2. Tillsätt syltsocker och låt koka ca 2 min. Häll upp marmeladen i väl rengjorda burkar och låt kallna.

Referenser

Nordens citroner – del 1

Drömmen om ett citronträd

Citroner, apelsiner och andra citrusväxter är starkt förknippade med medelhavsregionen även om de har sitt ursprung i tropiska Asien. När jag tänker på de resor jag varit på runt medelhavet så har citrusträden nästintill varit obligatoriska i landskapsbilden, i trädgårdar och som gatuplatering. De klarar som regel några minusgrader, så de kan överleva en tillfällig köldknäpp i t ex Grekland eller Kalifornien. I Sverige däremot går det inte att ha dem ute på friland annat än i kruka på sommaren. Vad ska man då göra om man vill ha ett citrusliknandeträd i sin trädgård? Här kommer tips om inte mindre än fyra olika arter att testa! Först ut är Rosenkvitten i del 1 av “Nordens citroner”.

Rosenkvitten

De två arterna Rosenkvitten (Chaenomeles) och äkta kvitten (Cydonia) är nära släkt med varandra. De blandas lätt ihop inte bara på de lika namnen utan för att de också påminner om varandra utseendemässigt.

Liten rosenkvitten (Chaenomeles japonica), även kallad japansk kvitten, är en buske med ett krypande utseende som blir ca en meter och ganska utbredd. Det finns också en stor variant som heter stor rosenkvitten (Chaenomeles speciosa). Den blir upp till två meter med ett utbrett och buskigt växtsätt. Det finns också olika hybrider med olika färg på blomningen. Blomfärgerna finns i olika nyanser såsom mörkröd, klarröd, aprikos, rosa, ljusrosa och vit. Frukterna som enligt Wikipedia är ett bär, påminner lite om citrongula äpplen på utsidan. Kvittenfrukterna växer däremot ut från grenarna på ett annat sätt en äpplen, se bilden nedan.

Frukter från Chaenomeles speciosa

Stor rosenkvitten har något större frukter och blad. Rosenkvitten är härdig i zon 1-4 eventuellt även i zon 5. Vilken sort man ska välja är helt en smaksak och hur mycket plats man har. Man behöver tänka på att växten breder ut sig och har ett något spretigt växtsätt (som i viss mån motverkar citronutseendet). Jag hittade den här bilden när jag googlade växten, och av den att döma så är det kanske möjligt att spaljera upp dem eller i alla fall beskära dem något se bild nedan.

Stor rosenkvitten mot husvägg

Jag hittade den här artikeln i ett gammalt nr av Bonus nr 1-2002. Här finns en intervju med Kimmo Rumponen angående hans forskning kring rosenkvitten på SLU i Balsgård. Nedanstående bild, tagen av Kimmo Rumponen, visar delad rosenkvitten och de speciella kärnhusen som ser väldigt exotiska ut.

Rosenkvitten
Delade frukter visar ett mycket speciellt kärnhus

Än så långe har jag mest skrivit om utseendet hos växterna men inte så mycket om smaken och vad man kan använda frukterna (eller bären?) till. Rosenkvitten smakar naturligtvis inte som en citron men en sak har de två  gemensamt och de är att de är sura! Vad kan man då hitta på med sin kvittenskörd? Ett tips är att göra kvittengelé. På Sveriges pomoligiska sällskaps hemsida hittade jag detta recept, som i sin tur kommer från Henriksson K, Tranbärssylt och rönnbärsdricka från 1973.

Rosenkvittengelé

Ingredienser
1 kg rosenkvitten
4 dl vatten
samma mängd socker som saft
1 tsk citronsyra per liter saft

Gör så här:
1. Tvätta och klyv frukten
2. Koka frukten och sila den
3. Mät sylten och häll den i en gryta. Koka i 5 minuter
4. Rör ner socker, lite i taget
5. Låt koka sakta utan lock. Rör inte. Koktid 5-20 minuter, ta geléprov
6. Dra grytan från värmen och låt stå i några minuter
7. Skumma försiktigt
8. Tillsätt citronsyran
9. Ös upp i värmda burkar

Referenser

Bilder

Den ryska oliven

Elaeagnus angustifolia heter egentligen smalbladig silverbuske på svenska (vilket inte låter lika spännande som det engelska namnet Russian Olive, dvs rysk oliv). Det är ett lövfällande träd med smala silvergröna blad. Växten härstammar från södra Ryssland och Kazakstan till Turkiet och Iran. Om man är ute efter ett träd som ska se ut som ett olivträd men som tål ett betydligt kärvare klimat är det här den rätta växten! Den ryska oliven (som jag envisas med att kalla den) sägs vara härdig till zon fem. Den trivs bäst i väldränerad jord som inte håller vatten under vinterhalvåret. Namnet smalbladig silverbuske kan anses vara missvisande då det faktiskt blir ett träd på flera meter. De exemplar jag har sett har, om de varit äldre, varit runt fyra meter. Det finns en variant som är steril men som verkar växa mycket fortare, tyvärr får den varken blommor eller frukter. Den fertila sorten växer långsammare och får på våren ljusa gula blommor och på hösten olivlika frukter. Frukterna ska dessutom vara ätliga.

Det man behöver tänka på är att trädet behöver ett visst utrymme och är det ett litet bollklippt olivträd man tänkt sig ska man nog välja ett alpvide på stam (Salix helvetica) istället, mer om detta i ett annat inlägg. Dock verkar den ryska oliven tåla beskäring mycket bra så om man håller efter den kan man forma den rätt mycket efter tycke och smak.

Om man jämför en rysk oliv med en “riktig”oliv, dvs olea europaea, så har de många likheter utseendemässigt: Båda får små ljusa blommor på våren (den ryska oliven får något gulare färg). De har liknande blad vad gäller färg och form. Den ryska oliven har något längre blad, som dessutom är mjukare då den inte är vintregrön. Växtsättet är väldigt likt, särskilt som man kan ge den ryska oliven lite hjälp på traven med sekatören…Och grädden på moset – den får ju för sjuttsingen “oliver” också! Det kan inte bli mycket bättre än så.

Bild på frukterna hos Elaeagnus angustifolia (Bildkälla: Klicka här)

IMGP8467

En jämförelsebild som jag tog på en oliv på Rhodos, rätt snarlik eller hur?

 

Referenser
http://en.wikipedia.org/wiki/Elaeagnus_angustifolia

Medelhavssommar på Klostergården

Igår var vi på grillfest hos en god vän i Lund. SMHI hade utlovat regn och åska denna kväll, i stället sken solen och temperaturen låg runt 30 grader på eftermiddagen.

När jag ändå skriver om grillning (som många förknippar med kött) så fick jag ett bra tips under kvällen om en bonde som heter Magnus Nyman och som föder upp ekologiska grisar på Källunda Gård i Häglinge utanför Sösdala. Kolla in hans blogg här.

En kompis hade varit där på besök och tagit fina bilder och små filmklipp på de mest bedårande grisar man kan tänka sig. Om man nu måste äta dem så ska de i alla fall ha ett fint liv innan man gör det! Om en sådan naturlig miljö motiverar ett högre köttpris så har jag inget emot att betala extra för det.

Som den växtnörd jag är gick jag några rundor och fotograferade intressanta växter i väntan på att maten skulle bli färdig.

GrönskaHärlig grönska på innergården

VindruvorDet fanns mängder med vindruvsklasar, får komma dit igen när de börjar bli mogna…

BlåregnVid uteplatsen fanns också ett fint blåregn som klängde i en pergola.

FikonfruktEtt fikonträd stod i ett skyddat hörn

TamariskEn blommande tamarisk

Arkeologiska museet i Rhodes

Hej och välkommen!

Detta är första inlägget i min trädgårdsblogg. Bloggen ska förhoppningsvis bjuda på inspiration vad gäller växter, rabatter och vackra trädgårdar. Jag älskar växter som ser exotiska ut, det gör att man drömmer sig till en annan plats, sin egen hemliga oas!
Att arbeta i trädgården ska vara roligt, spännande och samtidigt avslappnande. Jag tycker att man ska få göra precis hur man vill när man planerar sin trädgård, den är ett bra sätt att släppa fram sin kreativitet. Enligt min uppfattning så flödar den bäst om man får vara just fri.

Bilderna ovan kommer från en trädgård inne i det arkeologiska museet i Rhodes. Museet ligger i den gamla staden vid de stora portarna på norra sidan. Åker man hit så ska man avsätta ordentligt med tid för det finns otroligt mycket att titta på. När man vandrat omkring inne i de olika salarna och tittat på antika keramikföremål kan man njuta av den vackra innerträdgården. Där inne njöt vi av en grön och rofylld oas med fina färgklickar av bland annat bougainvillea, trumpetranka och pelargoner. Det fanns också fina mosaiker att beskåda på både väggar och golv, ett imponerande hantverk må jag säga!

IMGP8664 IMGP8632 IMGP8633 IMGP8635IMGP8649Rhodos mosaik