Jardines de Alfabia

För en vecka sedan var vi på Mallorca. Då passade vi på att besöka den moriska trädgården Jardines de Alfabia. Vi tog bussen från Palma mot Sóller och steg av på busshållsplatsen strax nedanför entrén till denna vackra trädgård. Nu för tiden stannar även tågen mot Sóller här så det är lätt att ta sig hit på egen hand. Med en lufttemperatur på ca 34 grader var vi minst sagt varma, då kändes det extra skönt att få gå in i denna trädgård som var som en svalkande oas.

Trädgården anlades på 1200-talet av en muslimsk guvernör. Det finns ett intrikat bevattningssystem som gör att hela trädgården prunkar, även när det är som torrast på sommaren. Det var imponerande att se alla uttänkta perspektiv och siktlinjer och hur man kombinerat öppna och slutna rum. Det finns också en huvudbyggnad och stallar att upptäcka. Vissa av rummen är öppna för allmänheten.

Innan man kommer fram till trädgården går man på en väg kantad av höga plataner. I från denna vyn kan man se in på innergården som skuggas av en enorm hundraårig platan. Här finns också en brunn med fontän. Vi började med att svänga vänster i stället och gick upp för en gång kantad av palmer. På var sida om gången fanns små rännor där vattnet rann och bevattnade odlingarna. Högst upp finns en källa som förser fontänerna och brunnarna med vatten. Vattenrännorna kan man sedan följa runt om i trädgården.

Här kommer några axplock från vår promenad i trädgården.

IMG_3788
IMG_3809
IMG_3885IMG_3816IMG_3838IMG_3858
AlfabiaVi avslutade turen med att sitta vid trädgårdscaféet med glass och deras egenproducerad apelsinjuice från gårdens odlingar.
Jardines de Alfabia
Planskiss över trädgården

Äntligen semester

Nu har semestern äntligen börjat. Nu ska jag vara i trädgården ofta. Det är mycket som behöver göras trots att vi bara har en liten trädgårdsyta.Eryngium agavifoliumNu blommar min Eryngium agavifolia. Det gör även alpmatornen Eryngium alpinum. Den sistnämnde har härligt blåa blommor och passar fint ihop med lavendel och alpvide på stam.IMG_3577

Succulent En rolig succulent som jag inte känner till namnet på. Om någon vet vad den heter får du gärna höra av dig.

Myntor – mer än bara pepparmint

Myntor är mer än bara pepparmint! En av mina favoriter är den marockanska myntan. En krusbladig sort som har dekorativa och milt mintsmakande blad. Perfekt om man vill göra sitt egna marokanska te. Upphällt i tjusiga teglas förstås.

Förra året köpte jag några spännande myntasorter, som verkligen doftar och smakar som sina namn;
Grapefruktmynta
Grapefruktmynta – Mentha piperita citrata ‘Grapefruit’ (bilden ovan). Det är fantastiskt hur tydlig grapefruktsmaken är på den här myntan. Det smakar nästan som om man hällt på lite grapefruktsjuice på myntabladen. Jag kan verkligen rekommendera denna sort om man gillar den lite syrligt sträva smaken av grapefrukt.
Mentha arvensis 'Banana'
Bananmynta – Mentha arvensis ‘Banana’ (bilden ovan). Tro det eller ej, men denna mynta har en hint av banan. Kanske inte lika tydlig som grapefruktsmyntans grapesmak men ändå.
Mentha spicata 'Strawberry'
Jordgubbsmynta – Mentha spicata ‘Strawberry’ (bilden ovan). Denna mynta har som namnet antyder en jordgubbsarom. Den är ungefär lika påtaglig som bananmyntans banansmak. En trevlig mynta som passar extra bra med jordgubbs- och vaniljglass.

I år har jag (hitintills) köpt en chokladmynta – Mentha x piperita citrata ‘Chocolate’. Denna mynta har verkligen en chokladaktig doft korsad med mynta, lite som en after eight i växtform.
Mentha x piperita citrata 'Chocolate'

Sedan tidigare har jag marockansk mynta – Mentha spicata var crispa ‘Moroccan’. Den är mycket användbar då den inte ger en smakchock av tandkräm som vissa pepparmyntor kan ge upphov till. Den milda marockanska myntan passar utmärkt i te och i drinkar. I övrigt kan man använda den i andra sammanhang där man vill ha en mintsmak.
Mentha spicata crispa 'Moroccan'moroccan_mint_tea

En myntasort som verkar spännande är “Mojito” myntan – Mentha x villosa (Ni förstår vad den kan passa bra till ;)
Mentha x villosa

Jag har även provsmakat apelsinmynta men i min mening var det inte någon tydlig doft eller smak av apelsin, påminnde mest om en mynta som heter au de cologne och som jag inte blir sugen på att äta. Ananasmynta, även kallad äppelmynta är en rundbladig myntasort, som säkert kan vara odlingsvärd på sitt sätt men smakar mest bara mynta (som ju kan vara bra nog).

Mirabell och gullkrikon

I senaste numret av allt om trädgård stod det om en krikonsort som heter Prunus domestica ssp. insititia ‘Wilma’ och som får orangegula frukter. Det är ovanligt hos krikon, de är vanligtvis blåa, lila eller röda. Mirabell, Prunus domestica ssp. syriaca, får också gula frukter. De påminner lite om små aprikoser och kan vara ett alternativ till dessa om man bor högre upp i landet. Av krikon eller mirabellplommon kan man göra allt från marmelad till vin.

 

Nordens citroner – del 4

Jag har tidigare skrivit om de lite citruslika växterna rosenkvitten och äkta kvitten samt en annan kvittensort i tidigare inlägg. Det finns även andra arter som också liknar citrussläktet.

En av dessa är citrontörne, Poncirus trifoliata. Inte extremt härdig (tål en temporär köldknäpp ner till -15 grader) men antagligen möjlig att i alla fall övervintra i ett uterum eller kallväxthus alternativt på en mycket skyddad växtplats. Det är i alla fall den mest tåliga citrussläkting som finns och ger citronlika frukter som enligt uppgifter ska vara rätt bittra men ätliga om man använder dem i t ex marmelad. Jag hade för ett antal år sedan en liten planta i odling som dock inte klarade sig på friland (dels var den liten och dels så skyddade jag inte den på vintern). Jag skulle gärna försöka igen och i sådana fall ge den lite assistans att klara vintern.
Poncirus trifoliata
Bilden ovan visar citrontörne, Poncirus trifoliata

En annan lite citruslik växt är sandpäronet (Pyrus pyrifolia), eller nashipäron som de också kallas. Det finns olika varieteter av sandpäronet. Allt från runda till päronformade sorter i olika färgskalor som gula, röda och bruna nyanser. Sandpäronen är härdiga till runt -28 grader, lite beroende på sort.
Pyrus pyrifolia
Pyrus pyrifolia
Bilderna ovan visar en rund och gul sort av sandpäronet, Pyrus pyrifolia.

Nordens citroner – del 3

I den här inläggsserien har jag skrivit om citruslika växter för ett nordiskt klimat. Efter stor rosenkvitten (Chaenomeles speciosa), liten rosenkvitten (Chaenomeles japonica) och äkta kvitten (Cydonia oblonga) har turen kommit till kinesisk kvitten (Pseudocydonia sinensis). Den är nära släkt med de andra kvittensorterna och liknar de andra två arterna mycket. Frukten blir citrongul och avlång.

Pseudocydonia sinensis

Pseudocydonia sinensis Pseudocydonia sinensis

Referenser
http://davesgarden.com/guides/pf/go/59646/

Blomsterdrottningar

Kameliasläktet består av vintergröna buskar med utsökta rosliknande blommor i färger från vitt till intensivt cerise och rött. Från sorten Camellia sinensis tas bladskotten och blir till svart te (bladen oxiderar) och grönt te (bladen förhindras att oxidera). Det vita teet kommer från de färskaste skotten och är något mer oxiderade än grönt te då oxidationen inte förhindras innan torkningen. En annan vanlig sort i odling är Camellia japonica som liksom C. sinensis knappast är härdig i Sverige. Kamelian är som en blomsterdrottning med sina marsipanlikande blommor som kronjuveler mot det djupgröna bladverket. Om man nu inte bor på de breddgrader som tillåter dessa exoter, vad gör man då? Naturens mångfald kommer åter igen till undsättning.

Camellia japonica
Bilden ovan visar en rosablommig fylld variant Camellia japonica

Camellia-japonica-Alba-simplex
Bilden ovan visar en vitblommande kameliasort, Camellia japonica ‘Alba simplex’

Ett härdigt alternativ är en släkting till kamelian, nämligen skenkameliorna, Stewartiasläktet. Stewartia pseudocamellia är ett är ett lövfällande träd som får kamelialiknande vita blommor. Växtsättet är dock helt annorlunda än kamelians då den blir mycket större med stora uppåtriktade grenar med flaganande bark. Skenkamelian får en intensivt röd höstfärg och kan bli upp till 9 meter hög.  Skenkamelian är härdig i stora delar av Sverige. Det finns även andra härdiga stewartiasorter, t ex  S. koreana, S. monadelpha, S. ovata, S. sinensis. Karaktärisktiskt för samtliga är den vita blommningen, den flagnande barken (stammarna är antigen rödaktiga eller gråa beroende på sort) och bladverkets röda höstfärg. Då skenkamelian används som bonsaiträd torde det gå bra att forma till trädet till en lite mindre buske om man vet vad man gör med sekatören. Den som är extra intresserad kan läsa mer på denna länk om skenkamelian som bonsai.

Stewartia pseudocamellia 'Mint frills'
Bilden ovan visar skenkamelian – Stewartia pseudocamellia ‘Mint frills’

En annan art som liknar skenkamelian är Franklinia alatamaha. Franklinträdet kommer från nordamerika där det tråkigt nog är utrotad i det vilda. Franklinträdet blir något mindre än skenkameliorna och är också släkt med kamelian. Franklinian har ungefär samma härdighet som skenkameliorna men är antagligen mycket svårare att få tag på. Franklinians blad blir längre än skenkamelians och växtsättet är mer kompakt.
Franklinia alatamaha
Bilden ovan visar Franklinia alatamaha

Vill man att själva växtsättet ska likna kamelians mer kompakta buskage (och inte vill experimentera med sekatören) är nog en rododendron eller azalea ett bra alternativ. Här kommer några förslag;

Rhododendron_'Rosebud'_Flower_2153px Azalea 'White Rosebud'
Rhododendron ‘Rosebud’ och den vita formen R. ‘White Rosebud’, blir ca 60 cm hög och har vintergröna blad.
Rhododendron 'Amelia Rose'
Rhododendron ‘Amelia Rose’

 

Afrikas blå lilja och ett härdigt alternativ

Idag längtar jag efter våren när jag sitter och tittar på trädgårdsamatörernas frölistor. Det är första januari idag så det dröjer naturligtvis ett tag innan vintern är över. Under tiden drömmer jag om olika växter.

Afrikas blå lilja, släktet Agapanthus är hos oss i Sverige inte härdig på friland. En liknande men härdig växt är en växt från stjärnhyacintsläktet  – Camassia leichtlinii, kallad mörk stjärnhyacint (Varför den heter mörk vet jag inte, kanske något botaniskt kännetecken som inte framgår för en lekman?) Stjärnhyacinten kan bli upp till 90 cm hög och blommar i maj-juni med blåa blommor. Första gången jag såg den var för tio år sedan på Sofiero under rhododendrondagarna. Jag trodde först att det var en agapanthus men insåg vid en närmare titt att det måste var en annan växt, vilket visade sig stämma. Camassian blir inte lika kraftig som agapanthus och blommar inte heller lika länge. Camassian har en toppigare blomform medans agapanthusen är mer kompakt bollformad, båda arter har en klar blålila färg på blommorna. Än så läge har jag inte hittat någon Camassia leichtlinii i handeln utan bara den mindre släktingen Camassia quamash som inte blir lika storväxt och därför inte lika pampig. Trädgårdsamatörerna brukar ha frön från Camassia leichtlinii på sin lista, tyvärr har jag efter flera försökt gett upp att få några av dem att gro. Men i år kanske jag hittar några lökar, det verkar vara det bästa sättet att föröka dem på.

Agapanthus praecox
Bilden ovan visar Agapanthus praecox, afrikas blå lilja.

Camassia leichtlinii
Bilden ovan visar Camassia leichtlinii, mörk stjärnhyacint.

 

 

Favoriter bland lövfällande träd

Här kommer en lista på mina favorit lövfällande träd (obs träd som ger frukt och bär är inte med i denna lista, inte heller vintergröna träd, de får ett eget inlägg).

Storbladiga träd
Trumpetträd – Catalpa bignonioides (Jättestora blad och en makalös orkideliknande blomning)
Kejsarträd – Paulownia tomentosa (Stora blad och vid riktigt bra sommar
Paraplymagnolia – Magnolia tripetala
Magnolia macrophylla
Magnolia obovata

Flikbladiga träd
Kalopanax septemlobus ‘maximowiczii’ – En sort som har väldigt häftiga blad som påminner lite om fikon
Pappersmullbär – Broussonetia papyrifera
Platan (hybrid) – platanus x acerifolia (En tålig hybridplatan som kan beskäras hårt och som behåller sina gröna blad länge)
Rönnsumak – Rhus typhina – Trädet som fick mig att älska växter med exotiskt utseende. Det är ett litet ludet träd där honplantorna får karmosinröda kolvar (om det finns en hanplanta i närheten) som sitter kvar över vintern. Får röd höstfärg oavsett om det fryser eller inte. Det finns en variant som har mycket flikiga blad, nästan som en ormbunke. Den flikbladiga sorten heter Rhus typhina ‘laciniata’ (synonymt med ‘dissecta’). Av rönnsumakens kolvar kan man göra en söt rosa saft på liknande sätt som man gör fläderblomssaft. Här finns en bra beskrivning av hon- och hanexemplar av rönnsumak.
Gudaträd – Ailanthus altissima – Ett träd som håller sig grönt länge på hösten, påminner om rönnsumak fast det blir lite större.
Cedrela - Cedrela sinensis ‘Pink flamingo’ (Syn Toona sinensis) – Ljusrosa blad vid bladsprickningen som sedan blir stora och gröna
Kinesisk blommande kastanj – Xanthoceras sorbifolium
Kinesträd – Koelreuteria paniculata

Småbladiga träd
Silkesträd – Albizia julibrissin (Ett väldigt, väldigt vackert träd som tyvärr inte är något vidare härdigt i Sverige ens i zon 1. Man blir faktiskt lite glad bara av att titta på det)
Korstörne – Gleditsia triacanthos ‘Sunburst’ – Tagglöst korstörne med ljusgröna blad
Robinia – Robinia pseudoacacia ‘Casque Rouge’
Robinia – Robinia neomexicana
Höst tamarix – Tamarix ramosissima ‘Pink cascade’

Andra speciella träd
Tempelträd – Ginkgo biloba
Koreansk blomsterkornell – Cornus kousa ‘Miss Satomi’ – rosa variant
Amerikansk blomsterkornell - Cornus florida ‘Urbiniana’ – väldigt speciell blomning
Skenkamelia – Stewartia pseudocamellia ‘Mint Frills’ - Läs mer här
Frilands clerodendron – Clerodendron trichotomum – Litet träd med konstiga fröställningar, påminner om benved men lite märkligare

 

 

Perenna grönsaker del 1 – Rotfrukter

Jag älskar verkligen perenner, det är så smidigt att de kommer tillbaka år efter år. När det gäller grönsaker så har jag tidigare inte tänkt så mycket på att det finns rätt många perenna sådana också. Naturligtvis utesluter det ena inte det andra och som ett roligt komplement till de hos oss ettåriga grönsakerna kan man plantera sådana som är perenna. Här kommer en lista på några arter där vissa är välkända och andra lite mindre kända. Några av dessa har jag redan i odling men andra skulle jag väldigt gärna testa  framöver. Eftersom det faktiskt finns rätt många perenna grönsaker får jag dela upp inläggen i några olika delar. Först ut är de perenna rotfrukterna.

Perenna rotfrukter:
Jordärtskocka – Hellianthus tuberosus
Korogi (kinaskocka) – Stachys affinis (syn sieboldii)
Potatisrot – Apios americana
Kinesisk vildyams (kanelranka) – Dioscorea oppositifolia (syn batatas)
Japansk bergsyams (yamaimo) – Dioscorea japonica
Sockerrot – Sium sisarum
Svartrot – Scorzonera hispanica

Jordärtskocka – Helianthus tuberosus
Hellianthus tuberosus Helianthus tuberosus
Jordärtskockan är en växt som både ger vackra blommor och goda ätliga rotknölar. Jordärtskockan är en perenn solrosväxt och kan bli 2-3 meter hög, den är inte släkt med kronärtskocka. Vill man plantera jordärtskocka ska man göra det på våren eller hösten, den är mycket härdig och klarar sig ända till zon 7. Skördar gör man på hösten, gärna så sent som möjligt bara marken inte hunnit frysa. De finns sorter som har ett vitaktigt skal och sorter med ett rödaktigt skal, där de rödaktiga sorterna får lite större knölar som är färdiga något tidigare än den vita sorten.

Korogi (kallas också för kinaskocka) – Stachys affinis (syn Stachys sieboldii)
Strachys Affinis
Staffis AffinisKorogi wook.jpg
Korogi eller kinaskocka är en kinesisk rotgrönsak. Den har minst sagt många namn, t ex  Choro-gi (på kinesiska) och  Crosne (på franska). korogi påminner till utseendet om mynta, vilken den också är släkt med. På korogiplantan äter man rotknölarna som utgörs av larvformade rhizomer. Härdigheten är också god, minst till zon 4. Precis som jordärtskockan skördas korogi på hösten. Korogi går att koka, lägga in, wooka eller steka.

Potatisrot – Apios americana
apios americana
apios_americana
Detta är en växt som jag tycker verkar otroligt spännande. Den har ett väldigt exotiskt utseende och ett slingrande växtsätt och dekorativ blomning. Potatisroten har precis som namnet antyder en potatisliknande rot. De ätliga rotknölarna sitter i uppradade som ett pärlband. Potatisroten hör till ärtväxterna och odlas kommersiellt i Japan och sydkorea.Enligt växtdatabasen på Daves garden klarar den temperaturer på -30 grader. Rotknölarna måste kokas innan de äts (så att ett skadligt ämne förstörs). De innehåller ca 3 gånger så mycket protein som potatis samt en mängd olika mineraler och näringsämnen. Läs mer om potatisrot här.

Kinesisk vildyams (kanelranka) – Dioscorea oppositifolia (syn batatas)
dioscorea batatas Chinese wild yams

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När jag läste om potatisroten hittade jag en annan intressant växt, som egentligen inte har något namn på svenska så jag översatta det engelska namnet Chinese Wild Yam. På engelska kallas den också för Cinnamon Vine, kanelranka då dess blommor har en kanelaktig doft. På denna växt är det roten man äter även om den också får runda bruna frukter. Växtsättet är slingrande och yvigt. Plantan klarar ner till ca -25 grader. Till skillnad från andra yams sorter går den här roten att äta rå.

Japansk bergsyams (Yamaimo) – Dioscorea japonica
Yamaimo
Japansk bergsyams (Yamaimo) är en släkting till kinesisk vildyams och liknar denna art men med något smalare och spetsigare blad. Växtsättet är yvigt och slingrande, perfekt i en djungelliknande trädgård. Härdigheten verkar vara ungefär samma som för den kinesiska, möjligen något härdigare.

Sockerrot – Sium sisarum
sium_sis1 cukorgyoker-sium-sisarum

Svartrot – Scorzonera hispanica
svartrot_113552101 Svartrot