Olivbonanza i Kristianstad

För två veckor sedan var jag i Kristianstad för att hälsa på mina föräldrar. Jag tittade då på de fina exemplar av Elaeagnus angustifolia som finns där, dvs smalbladig silverbuske – eller rysk oliv för att använda det mer beskrivande engelska namnet (se tidigare inlägg). Nu var i alla fall träden i sin prime time och jag blev helt lyrisk. Det verkade finnas två lite olika varianter, en med mer gulgröna frukter/bär och en med mer vitaktiga. Jag hade nog inte tänkt på nyansskillnaden om de två exemplaren inte stått precis bredvid varandra. Jag tycker verkligen mycket om denna art.

IMG_0477

IMG_0457

Jag tog några blad för att jämföra med det exemplaret som står hos mina föräldrar (det som är sterilt och inte får några frukter). Bladen på deras träd var betydligt rundare än dessa som står inne i Kristianstad.IMG_0493

Bilden ovan: Bladet längst till vänster tillhör den sterila varianten av smalbladig silverbuske/rysk oliv och det till höger huvudarten.

IMG_0488

Bilden ovan: Kunde inte låta bli att jämföra med ett riktigt olivblad, olea europaea (till vänster) och den ryska oliven (till höger). Formen är ganska lik, även om olea europaeas blad är styvare och spetsigare och eleagnus mjukare och lenare. Båda bladen har ljus baksida.

En tur i trädgården

Nu när hösten är i antågande tycker jag att det passar bra att blicka tillbaka över vad som blommat under augusti/september.

IMG_2592
En vit frilandshibiskus som såldes som ceris. Jag tycker om den även med vita blommor, man kan ju alltid skaffa en ceris också nästa år.

IMG_2578
Dessa klematisblommor av sorten ‘Nelly Moser’ växer egentligen på vår grannes sida men blommorna sträckte sig in till oss. De kändes på något vis tröstande att se dem en tung dag.

Lilja
Orientalisk lilja av sorten ‘Salmon Star’

Rabatt2
Blad i olika former tillsammans med en röd kaktusdahlia (som fortfarande blommar för fullt). Rabatten anlade jag i början av sommaren.

Nordens citroner – del 2

Quince

Är det en citron?

Nej det är äkta kvitten, Cydonia oblonga. Arten är i mitt tycke ännu mer likt ett citrusträd än rosenkvitten, även om jag tycker att båda arter är fina och odlingsvärda. Äkta kvitten härstammar från Turkiet och Iran. Det blir ett litet träd på upp till 5-8 meter i varmare klimat. Hos oss blir det mellan 3-7 meter högt. Det får ludna blad som krusar sig något i kanterna. Blommorna är vita alternativt ljusrosa. De flesta exemplar är självfertila så det räcker med att ha ett träd. Frukten som påminner om äpplen parade med citroner är först brun och luden och mognar sedan till att bli gula och släta. Enligt Odla.nu ska man skörda frukterna innan första frosten och sedan låta dem eftermogna inomhus. Trädet är härdigt i zon I-II men man kan ju alltid prova att ställa det i ett skyddat läge även i högre zoner.

I min trädgård har jag ett litet exemplar av en äkta kvitten som jag sått från en kärna får några år sedan. Vårt exemplar har inte blommat ännu, men det ska bli spännande att se den dag det kommer. Jag skulle gärna låta mitt träd växa upp mot en pergola, liknande bilden ovan. Tänk vad härligt att kunna sitta under ett prunkande träd med citrongula frukter!

Kvittenmarmelad

Äkta kvitten smakar väldigt surt och något beskt om man försöker äta frukterna som de är. De passar däremot alldeles utmärkt till att göra marmelad av! Det spanska ordet för kvitten är marmelo, vilket i sin tur kommer från latinets melimelum vilket betyder sött äpple. Marmelo har gett vårt ord marmelad så med andra ord är kvitten (nästan) synonymt med marmeladtillverkning.

Här är ett recept på kvittenmarmelad som ger ca 1 liter. Receptet kommer ursprungligen från allt om mat.

Ingredienser
800 g äkta kvittenfrukter (ungefär 4 st)
saften av en citron
3 msk vatten
6 dl syltsocker

Gör så här

1. Skala och kärna ur kvittenfrukterna och skär dem i tärningar. Lägg frukten i en kastrull och häll över citronsaft och vatten. Koka upp och låt sjuda utan lock ca 15 min.
2. Tillsätt syltsocker och låt koka ca 2 min. Häll upp marmeladen i väl rengjorda burkar och låt kallna.

Referenser

Nordens citroner – del 1

Drömmen om ett citronträd

Citroner, apelsiner och andra citrusväxter är starkt förknippade med medelhavsregionen även om de har sitt ursprung i tropiska Asien. När jag tänker på de resor jag varit på runt medelhavet så har citrusträden nästintill varit obligatoriska i landskapsbilden, i trädgårdar och som gatuplatering. De klarar som regel några minusgrader, så de kan överleva en tillfällig köldknäpp i t ex Grekland eller Kalifornien. I Sverige däremot går det inte att ha dem ute på friland annat än i kruka på sommaren. Vad ska man då göra om man vill ha ett citrusliknandeträd i sin trädgård? Här kommer tips om inte mindre än fyra olika arter att testa! Först ut är Rosenkvitten i del 1 av “Nordens citroner”.

Rosenkvitten

De två arterna Rosenkvitten (Chaenomeles) och äkta kvitten (Cydonia) är nära släkt med varandra. De blandas lätt ihop inte bara på de lika namnen utan för att de också påminner om varandra utseendemässigt.

Liten rosenkvitten (Chaenomeles japonica), även kallad japansk kvitten, är en buske med ett krypande utseende som blir ca en meter och ganska utbredd. Det finns också en stor variant som heter stor rosenkvitten (Chaenomeles speciosa). Den blir upp till två meter med ett utbrett och buskigt växtsätt. Det finns också olika hybrider med olika färg på blomningen. Blomfärgerna finns i olika nyanser såsom mörkröd, klarröd, aprikos, rosa, ljusrosa och vit. Frukterna som enligt Wikipedia är ett bär, påminner lite om citrongula äpplen på utsidan. Kvittenfrukterna växer däremot ut från grenarna på ett annat sätt en äpplen, se bilden nedan.

Frukter från Chaenomeles speciosa

Stor rosenkvitten har något större frukter och blad. Rosenkvitten är härdig i zon 1-4 eventuellt även i zon 5. Vilken sort man ska välja är helt en smaksak och hur mycket plats man har. Man behöver tänka på att växten breder ut sig och har ett något spretigt växtsätt (som i viss mån motverkar citronutseendet). Jag hittade den här bilden när jag googlade växten, och av den att döma så är det kanske möjligt att spaljera upp dem eller i alla fall beskära dem något se bild nedan.

Stor rosenkvitten mot husvägg

Jag hittade den här artikeln i ett gammalt nr av Bonus nr 1-2002. Här finns en intervju med Kimmo Rumponen angående hans forskning kring rosenkvitten på SLU i Balsgård. Nedanstående bild, tagen av Kimmo Rumponen, visar delad rosenkvitten och de speciella kärnhusen som ser väldigt exotiska ut.

Rosenkvitten
Delade frukter visar ett mycket speciellt kärnhus

Än så långe har jag mest skrivit om utseendet hos växterna men inte så mycket om smaken och vad man kan använda frukterna (eller bären?) till. Rosenkvitten smakar naturligtvis inte som en citron men en sak har de två  gemensamt och de är att de är sura! Vad kan man då hitta på med sin kvittenskörd? Ett tips är att göra kvittengelé. På Sveriges pomoligiska sällskaps hemsida hittade jag detta recept, som i sin tur kommer från Henriksson K, Tranbärssylt och rönnbärsdricka från 1973.

Rosenkvittengelé

Ingredienser
1 kg rosenkvitten
4 dl vatten
samma mängd socker som saft
1 tsk citronsyra per liter saft

Gör så här:
1. Tvätta och klyv frukten
2. Koka frukten och sila den
3. Mät sylten och häll den i en gryta. Koka i 5 minuter
4. Rör ner socker, lite i taget
5. Låt koka sakta utan lock. Rör inte. Koktid 5-20 minuter, ta geléprov
6. Dra grytan från värmen och låt stå i några minuter
7. Skumma försiktigt
8. Tillsätt citronsyran
9. Ös upp i värmda burkar

Referenser

Bilder

Äntligen badklar

Här kommer en närmare beskrivning av badkarsprojektet. Alla delar är nu på plats förutom växterna som ska stå vid sidan och sjöstenen samt lite annan dekoration. Jag ska plantera mer elefantgräs runt sidorna och eventuellt lite bambu till hösten.

Utebadkar

För att göra ett liknande projekt som på bilden ovan behövs följande:

Material

  • 1 badkar*, gärna gröntonat
  • 4 betongplattor, ca 15×20 cm (vi använde byastenar)
  • 10 kg lecakulor
  • sättsand
  • 1 dräneringsrör (beroende på jordtyp)
  • tryckimpregnerat virke (se skiss)
  • 25 st golvplattor av acaciaträ med måtten 30×30 cm (eller så kan man lägga vanligt trallvirke)
  • 1 poolbelysning med magnetfäste

*Det är en stor fördel om du använder ett badkar där benens höjd går att reglera (t ex genom att man skruvar på dem för att höja respektive sänka dem). Det blir mycket lättare att få rätt höjd och lutning på badkaret om du kan justera benen i stället för att behöva modifiera underlaget varje gång.

Verktyg

  • Spade
  • Vattenpass
  • Måttband
  • Såg
  • Stämjärn
  • Hammare
  • Fil
  • Borrmaskin
  • Skruvdragare

Arbetsbeskrivning

  1. Börja med att konstruera träregeln som ska bära upp plattorna, se skiss genom att klicka här. Jag utgick ifrån måtten på badkaret och måtten på acaciaplattorna (i min konstruktion går träplattorna in under badkarets kant med ca 5 cm.)
  2. Jämna därefter till marken där badkaret ska placeras. Lägg på regelkonstruktionen. Kontrollera med vattenpass så att den ligger vågrätt och stabilt. Mät sedan ut var badkaret ska placeras, markera med en spade. Lyft upp träkonstruktionen.
  3. Gräv därefter ur all jord. För att kontrollera djupet kan du lägga en bräda över hålet och mäta från brädans kant och nedåt. Gräv något djupare än vad du behöver eftersom betongplattorna också ska få plats.
  4. I änden där badkaret har sitt utlopp kan du gräva ner ett dräneringsrör. Prova att sätta ner badkaret. Kolla var fötterna hamnar, lägg lite sättsand under deras position och placera betongplattorna i hörnen så att badkaret kan stå stabilt på dem. Kolla lutningen med vattenpasset så att alla stenar ligger på samma höjd och i vågrätt läge. Fyll på rikligt med sättsand och lecakulor kring dräneringsröret och mellan betongplattorna.
    Vattnet ska rinna ut direkt när man drar i badkarsproppen, det blir så mycket trevligare då och du slipper få in jord i badkaret. Ovanstående lösning har fungerat bra hos oss och vi har en riktigt kompakt lerjord som håller vatten bra.
  5. När du är nöjd med underarbetet lägger du på träregeln som på bilden nedan. Lägg på träplattorna. Lyft sedan ner badkaret. Kolla så att det står bra och inte hänger mot träplattorna. Justera eventuellt benen så att det står stadigt och vågrätt, kontrollera med vattenpass. Om man inte vill använda acaciaplattor kan man köpa tryckimpregnerat trallvirke och såga till och spika på i stället. Hur mycket trä man vill ha på sidorna är naturligtvis en smaksak. Själv tycker jag att det är snyggt att kunna vara väldigt nära vegetationen, så därför blev det en smalare sida med bara en rad plattor.
  6. Vill man motverka badkarets avlånga form kan man tänka på att lägga träts längdriktning på långsidan istället för kortsidan, se skiss nedan.
  7. Fäst poolbelysningen på badkarskanten, klart!

Badkar_sektion

workinprogress

Var beredd på att lyfta in och ur badkaret ett antal gånger innan du får det rätt!

Utebad

Äntligen klart!

 

Kaninungar i akvarell

Jag har nyligen upptäckt hur roligt det är att måla i akvarell. Jag har tyckt om att måla sedan jag var liten, men mest använt akryl. Under tonåren och fram till att jag började läsa på högskolan var jag rätt produktiv när det gäller målandet. Sedan följde en period där det kändes som att allt måste vara perfekt, vilket lade en död hand över skapandet. Nu känner jag åter att det får bli det det blir, det viktigaste är att det är roligt. Och med akvarellen kan man fånga ljuset på ett helt annat sätt än med akrylfärg, vilket är symboliskt på mer än ett sätt.

Nedan har jag målat tre små söta kaninungar utifrån ett motiv från Marjolein Bastins naturdagbok.

Kaniner