Olivtankar

Jag har funderat lite mer på vilka träd som liknar olivträd. I somras såg vi flera riktiga oliver på vår Mallorca resa. Här hemma har jag ett alpvide som ser ganska olivlikt ut, de blir däremot inte så stora och mitt träd har redan blivit lite höstvisset i bladen.

De träd/buskar som har ett utseende som enligt mig påminner om olivträdet är:

  • Smalbladig silverbuske (Rysk oliv)
  • Havtorn (hanplanta utan frukter)
  • Silverpäron
  • Alpvide (på stam)
  • Silverpil (yngre exemplar)

Nedan finns ett antal kriterier som jag bedömmer likheten efter;

  • Blad form, färg och textur
  • Växtsätt, både hela trädet/busken och grenarnas utseende
  • Frukter
  • Stam

Oliven har ett kompakt växtsätt med styva elliptiska blad. Grenarna strävar uppåt. Samtliga träd/buskar i listan ovan har den “rätta” silvergröna färgen. De arter som har mest kompakt växtsätt är alpvide och havtorn. En buske med orangea havtornsfrukter ser dock mest ut som havtorn, det krävs däremot både en hon och en hanplanta för frukt, det är bara honplantor som får frukt. Den art som har mest lik frukt är den ryska oliven. Den ryska oliven (som jag fortfarande tycker att den ska kallas;) är den växt som ser mest lik ut när plantan är yngre. Stora exemplar blir större än olivträdet och har ett mindre kompakt växtsätt, det samma gäller för silverpilen som blir ännu större. Silverpäronet får en fin form och håller denna bra, de små päronfrukterna påminner dessutom lite om oliver ;) Grenarna på silverpäronet strävar neråt och bladen är inte lika fasta som olivens. Man kan toppa silverpäronets grenar lite lätt om man vill öka på olivlikheten, klipp dock inte alla grenar i samma längd.

Enligt en katalog från Splendor plant står det att det finns en variant av den smalbladiga silverbusken som heter Eleagnus angustifolia ‘Zempin’ som är mer starkväxande än huvudarten. Denna sort är nog den som jag skrev om i tidigare inlägg här och här. Vill man ha ett så olivlikt utseende ska man inte välja sorter som ‘Zempin’ eller ‘Quicksilver’. Av erfarenhet kan jag säga att den ryska oliven inte tål en alltför kraftig beskärning (plantan kan dö). Håll dig mer till att gallra bort eventuella vissna grenar, men inte mer än så!

Olivträd
Ett riktigt olivträdElaeagnus angustifolia
Ett yngre exemplar av  (Eleagnus angustifolia).
Hippophae rhamnoides maleHanvarianten av havtorn (Hippophae rhamnoides). Den har flera utmärkande olivliknande drag. Växtsättet påminner om olivens och de långsmala bladen har en liknande styvhet. Hanarna får inga frukter men blommar med orangefärgade blommor. Det finns även en annan lite ovanligare havtorns sort som heter Hippophae salicifolia, vet inte hur olivlik denna är. Havtorn och rysk oliv ingår i samma släkte.
Silverpäron
Ett äldre exemplar av silverpäronet (Pyrus salicifolia ‘Pendula’). Precis som på den ryska oliven och havtornet så ser bladen fina ut långt in på hösten. Ett jättefint träd som bara blir vackrare med åren.

Nordens citroner – del 4

Jag har tidigare skrivit om de lite citruslika växterna rosenkvitten och äkta kvitten samt en annan kvittensort i tidigare inlägg. Det finns även andra arter som också liknar citrussläktet.

En av dessa är citrontörne, Poncirus trifoliata. Inte extremt härdig (tål en temporär köldknäpp ner till -15 grader) men antagligen möjlig att i alla fall övervintra i ett uterum eller kallväxthus alternativt på en mycket skyddad växtplats. Det är i alla fall den mest tåliga citrussläkting som finns och ger citronlika frukter som enligt uppgifter ska vara rätt bittra men ätliga om man använder dem i t ex marmelad. Jag hade för ett antal år sedan en liten planta i odling som dock inte klarade sig på friland (dels var den liten och dels så skyddade jag inte den på vintern). Jag skulle gärna försöka igen och i sådana fall ge den lite assistans att klara vintern.
Poncirus trifoliata
Bilden ovan visar citrontörne, Poncirus trifoliata

En annan lite citruslik växt är sandpäronet (Pyrus pyrifolia), eller nashipäron som de också kallas. Det finns olika varieteter av sandpäronet. Allt från runda till päronformade sorter i olika färgskalor som gula, röda och bruna nyanser. Sandpäronen är härdiga till runt -28 grader, lite beroende på sort.
Pyrus pyrifolia
Pyrus pyrifolia
Bilderna ovan visar en rund och gul sort av sandpäronet, Pyrus pyrifolia.

Blomsterdrottningar

Kameliasläktet består av vintergröna buskar med utsökta rosliknande blommor i färger från vitt till intensivt cerise och rött. Från sorten Camellia sinensis tas bladskotten och blir till svart te (bladen oxiderar) och grönt te (bladen förhindras att oxidera). Det vita teet kommer från de färskaste skotten och är något mer oxiderade än grönt te då oxidationen inte förhindras innan torkningen. En annan vanlig sort i odling är Camellia japonica som liksom C. sinensis knappast är härdig i Sverige. Kamelian är som en blomsterdrottning med sina marsipanlikande blommor som kronjuveler mot det djupgröna bladverket. Om man nu inte bor på de breddgrader som tillåter dessa exoter, vad gör man då? Naturens mångfald kommer åter igen till undsättning.

Camellia japonica
Bilden ovan visar en rosablommig fylld variant Camellia japonica

Camellia-japonica-Alba-simplex
Bilden ovan visar en vitblommande kameliasort, Camellia japonica ‘Alba simplex’

Ett härdigt alternativ är en släkting till kamelian, nämligen skenkameliorna, Stewartiasläktet. Stewartia pseudocamellia är ett är ett lövfällande träd som får kamelialiknande vita blommor. Växtsättet är dock helt annorlunda än kamelians då den blir mycket större med stora uppåtriktade grenar med flaganande bark. Skenkamelian får en intensivt röd höstfärg och kan bli upp till 9 meter hög.  Skenkamelian är härdig i stora delar av Sverige. Det finns även andra härdiga stewartiasorter, t ex  S. koreana, S. monadelpha, S. ovata, S. sinensis. Karaktärisktiskt för samtliga är den vita blommningen, den flagnande barken (stammarna är antigen rödaktiga eller gråa beroende på sort) och bladverkets röda höstfärg. Då skenkamelian används som bonsaiträd torde det gå bra att forma till trädet till en lite mindre buske om man vet vad man gör med sekatören. Den som är extra intresserad kan läsa mer på denna länk om skenkamelian som bonsai.

Stewartia pseudocamellia 'Mint frills'
Bilden ovan visar skenkamelian – Stewartia pseudocamellia ‘Mint frills’

En annan art som liknar skenkamelian är Franklinia alatamaha. Franklinträdet kommer från nordamerika där det tråkigt nog är utrotad i det vilda. Franklinträdet blir något mindre än skenkameliorna och är också släkt med kamelian. Franklinian har ungefär samma härdighet som skenkameliorna men är antagligen mycket svårare att få tag på. Franklinians blad blir längre än skenkamelians och växtsättet är mer kompakt.
Franklinia alatamaha
Bilden ovan visar Franklinia alatamaha

Vill man att själva växtsättet ska likna kamelians mer kompakta buskage (och inte vill experimentera med sekatören) är nog en rododendron eller azalea ett bra alternativ. Här kommer några förslag;

Rhododendron_'Rosebud'_Flower_2153px Azalea 'White Rosebud'
Rhododendron ‘Rosebud’ och den vita formen R. ‘White Rosebud’, blir ca 60 cm hög och har vintergröna blad.
Rhododendron 'Amelia Rose'
Rhododendron ‘Amelia Rose’

 

Afrikas blå lilja och ett härdigt alternativ

Idag längtar jag efter våren när jag sitter och tittar på trädgårdsamatörernas frölistor. Det är första januari idag så det dröjer naturligtvis ett tag innan vintern är över. Under tiden drömmer jag om olika växter.

Afrikas blå lilja, släktet Agapanthus är hos oss i Sverige inte härdig på friland. En liknande men härdig växt är en växt från stjärnhyacintsläktet  – Camassia leichtlinii, kallad mörk stjärnhyacint (Varför den heter mörk vet jag inte, kanske något botaniskt kännetecken som inte framgår för en lekman?) Stjärnhyacinten kan bli upp till 90 cm hög och blommar i maj-juni med blåa blommor. Första gången jag såg den var för tio år sedan på Sofiero under rhododendrondagarna. Jag trodde först att det var en agapanthus men insåg vid en närmare titt att det måste var en annan växt, vilket visade sig stämma. Camassian blir inte lika kraftig som agapanthus och blommar inte heller lika länge. Camassian har en toppigare blomform medans agapanthusen är mer kompakt bollformad, båda arter har en klar blålila färg på blommorna. Än så läge har jag inte hittat någon Camassia leichtlinii i handeln utan bara den mindre släktingen Camassia quamash som inte blir lika storväxt och därför inte lika pampig. Trädgårdsamatörerna brukar ha frön från Camassia leichtlinii på sin lista, tyvärr har jag efter flera försökt gett upp att få några av dem att gro. Men i år kanske jag hittar några lökar, det verkar vara det bästa sättet att föröka dem på.

Agapanthus praecox
Bilden ovan visar Agapanthus praecox, afrikas blå lilja.

Camassia leichtlinii
Bilden ovan visar Camassia leichtlinii, mörk stjärnhyacint.

 

 

Favoriter bland lövfällande träd

Här kommer en lista på mina favorit lövfällande träd (obs träd som ger frukt och bär är inte med i denna lista, inte heller vintergröna träd, de får ett eget inlägg).

Storbladiga träd
Trumpetträd – Catalpa bignonioides (Jättestora blad och en makalös orkideliknande blomning)
Kejsarträd – Paulownia tomentosa (Stora blad och vid riktigt bra sommar
Paraplymagnolia – Magnolia tripetala
Magnolia macrophylla
Magnolia obovata

Flikbladiga träd
Kalopanax septemlobus ‘maximowiczii’ – En sort som har väldigt häftiga blad som påminner lite om fikon
Pappersmullbär – Broussonetia papyrifera
Platan (hybrid) – platanus x acerifolia (En tålig hybridplatan som kan beskäras hårt och som behåller sina gröna blad länge)
Rönnsumak – Rhus typhina – Trädet som fick mig att älska växter med exotiskt utseende. Det är ett litet ludet träd där honplantorna får karmosinröda kolvar (om det finns en hanplanta i närheten) som sitter kvar över vintern. Får röd höstfärg oavsett om det fryser eller inte. Det finns en variant som har mycket flikiga blad, nästan som en ormbunke. Den flikbladiga sorten heter Rhus typhina ‘laciniata’ (synonymt med ‘dissecta’). Av rönnsumakens kolvar kan man göra en söt rosa saft på liknande sätt som man gör fläderblomssaft. Här finns en bra beskrivning av hon- och hanexemplar av rönnsumak.
Gudaträd – Ailanthus altissima – Ett träd som håller sig grönt länge på hösten, påminner om rönnsumak fast det blir lite större.
Cedrela - Cedrela sinensis ‘Pink flamingo’ (Syn Toona sinensis) – Ljusrosa blad vid bladsprickningen som sedan blir stora och gröna
Kinesisk blommande kastanj – Xanthoceras sorbifolium
Kinesträd – Koelreuteria paniculata

Småbladiga träd
Silkesträd – Albizia julibrissin (Ett väldigt, väldigt vackert träd som tyvärr inte är något vidare härdigt i Sverige ens i zon 1. Man blir faktiskt lite glad bara av att titta på det)
Korstörne – Gleditsia triacanthos ‘Sunburst’ – Tagglöst korstörne med ljusgröna blad
Robinia – Robinia pseudoacacia ‘Casque Rouge’
Robinia – Robinia neomexicana
Höst tamarix – Tamarix ramosissima ‘Pink cascade’

Andra speciella träd
Tempelträd – Ginkgo biloba
Koreansk blomsterkornell – Cornus kousa ‘Miss Satomi’ – rosa variant
Amerikansk blomsterkornell - Cornus florida ‘Urbiniana’ – väldigt speciell blomning
Skenkamelia – Stewartia pseudocamellia ‘Mint Frills’ - Läs mer här
Frilands clerodendron – Clerodendron trichotomum – Litet träd med konstiga fröställningar, påminner om benved men lite märkligare

 

 

Perenna grönsaker del 1 – Rotfrukter

Jag älskar verkligen perenner, det är så smidigt att de kommer tillbaka år efter år. När det gäller grönsaker så har jag tidigare inte tänkt så mycket på att det finns rätt många perenna sådana också. Naturligtvis utesluter det ena inte det andra och som ett roligt komplement till de hos oss ettåriga grönsakerna kan man plantera sådana som är perenna. Här kommer en lista på några arter där vissa är välkända och andra lite mindre kända. Några av dessa har jag redan i odling men andra skulle jag väldigt gärna testa  framöver. Eftersom det faktiskt finns rätt många perenna grönsaker får jag dela upp inläggen i några olika delar. Först ut är de perenna rotfrukterna.

Perenna rotfrukter:
Jordärtskocka – Hellianthus tuberosus
Korogi (kinaskocka) – Stachys affinis (syn sieboldii)
Potatisrot – Apios americana
Kinesisk vildyams (kanelranka) – Dioscorea oppositifolia (syn batatas)
Japansk bergsyams (yamaimo) – Dioscorea japonica
Sockerrot – Sium sisarum
Svartrot – Scorzonera hispanica

Jordärtskocka – Helianthus tuberosus
Hellianthus tuberosus Helianthus tuberosus
Jordärtskockan är en växt som både ger vackra blommor och goda ätliga rotknölar. Jordärtskockan är en perenn solrosväxt och kan bli 2-3 meter hög, den är inte släkt med kronärtskocka. Vill man plantera jordärtskocka ska man göra det på våren eller hösten, den är mycket härdig och klarar sig ända till zon 7. Skördar gör man på hösten, gärna så sent som möjligt bara marken inte hunnit frysa. De finns sorter som har ett vitaktigt skal och sorter med ett rödaktigt skal, där de rödaktiga sorterna får lite större knölar som är färdiga något tidigare än den vita sorten.

Korogi (kallas också för kinaskocka) – Stachys affinis (syn Stachys sieboldii)
Strachys Affinis
Staffis AffinisKorogi wook.jpg
Korogi eller kinaskocka är en kinesisk rotgrönsak. Den har minst sagt många namn, t ex  Choro-gi (på kinesiska) och  Crosne (på franska). korogi påminner till utseendet om mynta, vilken den också är släkt med. På korogiplantan äter man rotknölarna som utgörs av larvformade rhizomer. Härdigheten är också god, minst till zon 4. Precis som jordärtskockan skördas korogi på hösten. Korogi går att koka, lägga in, wooka eller steka.

Potatisrot – Apios americana
apios americana
apios_americana
Detta är en växt som jag tycker verkar otroligt spännande. Den har ett väldigt exotiskt utseende och ett slingrande växtsätt och dekorativ blomning. Potatisroten har precis som namnet antyder en potatisliknande rot. De ätliga rotknölarna sitter i uppradade som ett pärlband. Potatisroten hör till ärtväxterna och odlas kommersiellt i Japan och sydkorea.Enligt växtdatabasen på Daves garden klarar den temperaturer på -30 grader. Rotknölarna måste kokas innan de äts (så att ett skadligt ämne förstörs). De innehåller ca 3 gånger så mycket protein som potatis samt en mängd olika mineraler och näringsämnen. Läs mer om potatisrot här.

Kinesisk vildyams (kanelranka) – Dioscorea oppositifolia (syn batatas)
dioscorea batatas Chinese wild yams

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
När jag läste om potatisroten hittade jag en annan intressant växt, som egentligen inte har något namn på svenska så jag översatta det engelska namnet Chinese Wild Yam. På engelska kallas den också för Cinnamon Vine, kanelranka då dess blommor har en kanelaktig doft. På denna växt är det roten man äter även om den också får runda bruna frukter. Växtsättet är slingrande och yvigt. Plantan klarar ner till ca -25 grader. Till skillnad från andra yams sorter går den här roten att äta rå.

Japansk bergsyams (Yamaimo) – Dioscorea japonica
Yamaimo
Japansk bergsyams (Yamaimo) är en släkting till kinesisk vildyams och liknar denna art men med något smalare och spetsigare blad. Växtsättet är yvigt och slingrande, perfekt i en djungelliknande trädgård. Härdigheten verkar vara ungefär samma som för den kinesiska, möjligen något härdigare.

Sockerrot – Sium sisarum
sium_sis1 cukorgyoker-sium-sisarum

Svartrot – Scorzonera hispanica
svartrot_113552101 Svartrot

 

Jordgubbe + ananas = sant?

Så var det dags att provsmaka jordgubben Fragaria × ananassa ‘Pineberry’ som enligt produktbeskrivningen ska smaka som just jordgubbe+ananas. Hur var de då? De var sötare än den traditionella röda jordgubben och ananas är ju sött…i övrigt var ananassmaken inte särskilt framträdande. Jordgubben mognade någon vecka senare än våra vanliga jordgubbar så det var en trevlig bonus. Jordgubbarna kan vara värda att pröva för de som i vanliga fall inte tål röda bär och frukter då de innehåller mindre röda pigment.

Pineberry

Pineberry

Bilden ovan är på våra egna “Pineberries”

Frösådd och väntan

Nu är fröuppdrivningen i full gång här hemma. Jag brukar sedan några år tillbaka köpa frön från Trädgårdsamatörernas fröförmedling i början av året. De brukar ha lite ovanligare sorter som man oftast inte har hört talas om innan man ser dem i deras lista. I år har jag dessutom beställt frön från både rara växter och impecta plus några spontaninköp i den tillfälliga fröhyllan i vår lokala mataffär. Som vanligt har jag haft svårt att begränsa mig och har därför i sedvanlig ordning annekterat delar av köksbordet för fröuppdrivning då våra fönsterkarmar inte räcker till. Jag ser med spänd förväntan hur det börjar sticka upp små gröna filurer i såjorden. Idag har bla gojibär, kobrakallor brutit igenom jordlagret. En växt som jag ser extra fram emot är den fleråriga fikonbladiga stockrosen av sorten Alcea ficifolia ‘Las Vegas’ från Rara växter. Här går jag igång på flera nivåer. Dels är stockrosor väldigt vackra och i denna färgskalan extra poppig. Sedan har vi de fina flikiga fikonlika bladen och som grädde på moset så kan den återkomma kommande år.

Alcea rosea 1

En härligt knallig rosa stockros.

Alcea ficifolia 2    Alcea ficifolia 'Las Vegas'
På bilden ovan ser man de flikiga fikonlika bladen hos Alcea ficifolia. Bilden till höger visa färgskalan hos Las Vegas hybriden.

Vinbär i spaljé

Ett spännande sätt att odla vinbär på såg jag i tidningen odlas köksträdgårdsspecial.

Vinbär kordong
När man ser vinbären spaljerade på detta sätt förstår man varför de kallas för just vinbär på svenska. För visst påminner de om vinrankans blad och vindruvor om än i mindre storlek. Jag gillar ju växter som ser exotiska ut, men vissa växter tycker man om oavsett för att deras frukter eller bär är så goda. Så känner jag för vinbären. Att man kan odla dem i en kordong som på bilden ovan är bara en bonus. För den som vill veta mer om kordongträd och spaljering hittade jag bilden nedan i en trädgårdsbok som heter “Nya vackrare trädgård”. Enligt denna ska fruktveden i en kordong hållas relativt kort och beskärningen vara hård. Man kan också odla de växter som inte tål en lika hård beskärning som en fri spaljé där t ex vinbärets grenarna utgår ifrån marken.

Kordongträd

Tidigblommande buskar

Efter ett längre uppehåll med bloggen känner jag att det ska bli roligt att vara lite mer aktiv på den igen. Just nu börjar våren nalkas och det känns skönt. Det finns flera fina växter att njuta av nu. En favorit är kejsarolvon Viburnum farreri. Den kan börja blomma redan i december om det är milt och fram till tidig vår. Blommorna är underbara och luktar sött. Hybridkejsarolvon är också fina och får något fler och mer rosa blommor men doftar mindre.

Viburnum farreri
Kejsarolvon i blom på bar kvist

En annan tidigblommande favorit är trollhassel. Denna ska inte förväxlas med ormhassel som får väldigt krokiga och slingrande grenar. Trollhassel kan blomma i gult, orange och rött beroende på sort.  Trollhasseln brukar vara i full blom i februari, men kan sätta igång tidigare om det är milt. Den gula varianten påminner lite om forsythia på lite avstånd, den får man dock vänta lite längre på.

hamamelis-mollis
Gulblommande trollhassel, Hamamelis mollis

En annan vacker buske som är tidig i blom är vinterkryddbuske. Sorten Chimonanthus praecox ‘Concolor’ har helgula något rundade blommor. Huvudarten har ett något svagare färg med ett rödbrunt inslag i mitten.

Chimonanthus_praecox_Vinterkryddbuske

Vinterkryddbuske, Chimonanthus praecox ‘concolor’