Tid för skörd

Idag plockade vi vindruvor och fikon ute i vår trädgård. Att odla egna fikon är ungefär som att odla egna tomater, de blir mycket sötare och godare än de i affären! Vinbladen ska jag prova att använda till egna dolmades (grekiska vindolmar). Förut blev jag ofta nedstämd när hösten var i antågande men nu associerar jag den även till skördetid. Det är nu man äntligen får plocka många av de frukter och grönsaker som man klämt och känt på och väntat på hela sommaren. I framtiden hoppas jag att vi kan ha en större trädgård, för det finns så mycket ätliga växter jag vill odla.Vindruvor och fikon
Ett sånt här fint stilleben blev det efter dagens skörd.

Tänkvärda ord

En fundering eller tanke jag ofta brottas med är vad som är själen och medvetandet. Sitter allting i hjärnan eller kommer det någon annanstans ifrån? Det är lätt att tänka att ens medvetande är en biologisk funktion som sker i hjärnans nervceller. Denna teori stöds antagligen av att personer som drabbas av olika typer av skador på hjärnan kan få ett förändrat beteende och en sk personlighets förändring. Jag vill inte att det ska vara så, för det gör att det blir svårt att se en mening med livet. Visst kan en del tycka att det då inte spelar någon roll för när man inte lever längre så finns man inte och kan således inte känna eller sakna något. Själv tycker jag att det skulle vara hemskt om det var så. En fundering över hur medvetandet och själen skulle kunna komma fram i detta livet genom vår fysiska kropp är att tänka att vår kropp utgör någon slags sofistikerad mottagare av energi. Om mottagaren blir skadad så kommer sändningen inte fram i sin helhet, den blir avhuggen och förvrängd. Kanske är det det som händer när hjärnan blir skadad och människor blir som förändrade? Jag vet inte men detta synsätt utesluter i alla fall inte hoppet om att det finns mer bortom vårt liv i biologisk form.

Häromdagen fick jag ett tänkvärt ordspråk från en kollega på jobbet. Jag tyckte att det verkligen beskriver kärnan i hur det är när man blir stressad och inte riktigt är sig själv eller den man känner att man egentligen är. Tänk att någon tänkte detta redan på en tid då det inte fanns datorer, internet och massmedia.

 

När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.

                                                 Gammalt kinesiskt ordspråk

 

zen garden

 

Motsatsen till verkligheten?

Jag kan känna olust inför att sitta i timmar framför datorn varje arbetsdag. Det är som att man glömt bort hur arbetet utfördes innan datorerna fanns. Istället för att det ska vara ett hjälpmedel blir de det enda medlet. OK om man valt att bli programmerare, systemansvarig eller jobba med IT-support. Inte om man tänkt sig ett mer fysiskt kreativt yrke. Datorn är alltid igång i mitt arbete och skärmen står och flimrar där man sitter i lysrörsbelysningen bakom tonade rutor (som gör att det alltid ser ut att vara dåligt väder fast det inte är det varje dag).

Varför vill man isolera sig så inför verkligheten? Allt handlar om digitala linjer och bokstäver. CAD-programmets linjer blir kvar på näthinnan när jag blundar. Alla linjer betyder något i verkligheten men i datorn, vad är de där? Jag flyttar en linje hit och dit, upprepar proceduren om och om igen. Det finns inget som är direkt rätt, bara mindre fel.

Finns det någon större kontrast till den energi man får av att vara utomhus än datorns energidränage? Jag skriver bäst i ett anteckningsblock där bokstäverna är lite mer nertonade och milda. Inte rakt i ansiktet som på en flämtande monitor där ett blinkande streck alltid föregår det nyss skrivna. Att skriva i ett anteckningsblock är meditativt, det låter orden flöda friare. Det är inte så mycket emellan tanken och den formulerade texten. Nackdelen, som jag ändå tycker mest är en fördel, är att man får skriva texten en gång till (i datorn) om man vill förmedla den till någon annan än sig själv. Det är en fördel för oftast kommer jag på mer jag vill säga när jag minns tanken, kanske finns det mer där som jag funderat undermedvetet på sedan förra gången jag skrev meningen. Ibland inte, men det spelar mindre roll.

Men om man tänker vidare på det här, vad datoranvändandet innebär… Visst finns det många positiva saker som möjliggörs (kommunikation etc) Det är inte riktigt det jag menar, utan snarare det faktum att vi urskiljningslöst bara accepterar att man i så många fall ska göra det mesta via datorn. Vi lever en stor del av våra liv framför skärmar, surfplattor och telefoner. Det händer inte så fantastiskt mycket bara för att man stirrar in i en skärm och klickar lite här och där och kollar sin mejl var 5:e minut. Det är egentligen ett slöseri med tid i stor skala. Det sker ingen själslig utveckling, det händer många gånger ingenting alls. Inte konstigt att man funderar över meningen med allt…

funny-quote-busy-using-computer1

 

Funderingar på vägen hem

När jag satt på tåget på väg hem från jobbet började jag fundera. Att vara i trädgården eller i naturen är för mig inte bara att betrakta grönska eller konstatera att en blomma är vacker. Det är något mer. För mig är det ett tillfälle att förlora sig själv i något annat som är utom en själv. Denna ”förlust” eller snarare frikoppling är paradoxalt nog nyckeln till det sanna självet tror jag.

I vardagen styrs man hårt av alla ”måsten” och önskemål som ska bli tillgodosedda, kanske också i en miljö där man känner att man inte kan vara sig själv.  Detta tycker jag man kan märka på att omgivningen inte känns mottaglig eller att man får någon tydlig respons. Det kan också vara så att man själv inte kan ge respons till andra i sin omgivning för att man är så olika energimässigt. En del människor kan säkert tycka att det är flummigt att prata om energiflöden men jag är övertygad om att de finns och att de är kännbara. När jag är ute och arbetar i trädgården kan jag känna växternas olika energier, det är antagligen därför som jag tycker så mycket om dem. De förstärker inte några negativa känslor eller tankar utan är mer balanserande.

Jag har ägnat en stor del av mitt liv till att vägra att acceptera min ångest. Jag har (och blir fortfarande ibland) avundsjuk på de som inte är drabbade av ångest. För mig har det tidigare varit viktigt att de förstod känslan och accepterade att människor kan lida av det. Nu känner jag att det inte var rätt ände att börja i. Det är inte andra människor som ska acceptera det utan jag själv. Det spelar inte längre så stor roll om andra tror på ångestens existens eller inte. Det är när man inte tillåter sig att vara sig själv som det blir så viktigt vad andra tycker och tänker. Av den anledningen (bland annat) tänker jag inte skriva så mycket om hur det är att ha ångest på bloggen. Jag vill i stället fokusera på vad man kan göra för att leva med den och hur man kan få lindring, då framför allt genom växter och trädgård och annan kreativitet. Det är när man börjar tänka i de banorna som trädgårdsbloggande blir riktigt spännande.

Crocus speciosus
Höstkrokus – Crocus speciosus (image source: Wikimedia Commons)

Kaninungar i akvarell

Jag har nyligen upptäckt hur roligt det är att måla i akvarell. Jag har tyckt om att måla sedan jag var liten, men mest använt akryl. Under tonåren och fram till att jag började läsa på högskolan var jag rätt produktiv när det gäller målandet. Sedan följde en period där det kändes som att allt måste vara perfekt, vilket lade en död hand över skapandet. Nu känner jag åter att det får bli det det blir, det viktigaste är att det är roligt. Och med akvarellen kan man fånga ljuset på ett helt annat sätt än med akrylfärg, vilket är symboliskt på mer än ett sätt.

Nedan har jag målat tre små söta kaninungar utifrån ett motiv från Marjolein Bastins naturdagbok.

Kaniner